Onsdag och kärleken till vår dotter.

Idag har varit en lugn dag. Billy har varit iväg på jobb och var hemma vid 17tiden. Vi har satt upp lite tavlor i vardagsrummet och sen tog vi även en sväng inom mina föräldrar. Där Isabella satt i barnstolen och hade det jätte roligt. Hon är så himla söt när hon sitter där, hon blir så stolt. Bara snackar och skrattar och varje gång hon gör det så värmer det mitt hjärta!

Är så stolt över min lilla flicka, så mycket hon har åstadkommit på en så kort tid. Så mycket hon har växt.. Att hon kom till denna värld, endast 45cm lång och vägde 2190gr, fick sondmatas i några veckor, låg inne på Neonatal avdelningen i en vecka, som blev efterföljd av hembesök när vi fick åka hem. Hon var ju den största och "friskaste" barnet på avdelningen eftersom hon hade inga problem alls, mer än att hon blev sondmatad. Men hon och jag kämpade tillsammans med amningen och sondmatningen var snart inte längre aktuell. Amningen gick jätte bra men tyvärr så var det kämpigt också. Dels för att jag gjorde inget annat om dagarna mer än att amma, kunde inte ha sin "egna" tid för det hann man inte. Hon ville jämt och ständigt ligga hos mig, vilket jag älskade! Men just det att när hon åt så fick hon inte i sig tillräckligt innan hon somnade, så det slutade med att man la ner henne och då vaknade hon och ville äta igen, och så var det hela tiden. Och eftersom att det blev så, så kändes det som att hon inte fick i sig tillräckligt, och som mamma så oroar man sig så mycket. Så jag började ju med NAN, började med 1 NAN mål om dagen, sen ökade jag till 2 och sen mer och mer.. Och till slut så blev det bara ersättning för amningen ville inte riktigt funka. Och som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så funkade inte NAN på Isabella så bra, och efter andra försök så rekommenderades vi Baby Semp Lemolac, och Bellas mage har varit helt fantastisk sedan vi började med den. Är så tacksam till den distriktsköterskan som rekommenderade den ersättningen.
 
Jag är endå glad att vi beslöt oss för att endast ge henne ersättning, då hon har fått en fin kontakt med sin pappa Billy. Och även till hennes bästis (mormor) som har matat henne flera gånger.. Att hon kan hitta trygghet hos både sin pappa och mig är jätte bra tycker jag. Annars kan pappan lätt känna sig utanför. Men Isabella är så glad för både mig och Billy. Så fort hon ser oss så ler hon, vi är dem enda som kan trösta henne när hon är riktigt ledsen. Hon och jag har ett speciellt band, precis som hon har med sin pappa. Hon är vekligen det finaste vi har och vi älskar henne mer än allt.. Inget slår när man går upp på morgonen och får se henne ligga helt nyvaken i sin säng och bara tittar rakt mot en med ett stort leende! Eller när man pratar med henne så ger hon sina söta svartsljud, och hennes grimaser när hon försöker härma en.. Ja, vad ska man säga? Hon är den underbaraste jag vet och vet inte vad jag skulle göra utan henne.♥
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0