14 november idag, måste jag ens säga hur snabbt tiden går? Nä för det vet ni nog själva.

Jag och Billy har inte firat jul på 2 år (!) Så jag hoppas verkligen att vi får fira den i år. Vi ska nämligen hem till min mamma och pappa, där även resten av familjen och respektive ska fira sin jul. Så vi blir många i år och det är så det ska vara. Alla samlas, äter gott och har det mysigt!

Anledningen till att vi inte har kunnat fira jul på 2 år är för att för 2år sedan åkte Billy in akut på sjukhuset för han hade otroliga magsmärtor och eftersom han har haft smärtor innan och åkt in så trodde jag att de skulle skicka hem honom igen precis som de andra gångerna men nej, Billy ringde sen och berättade för mig att han blev inlagd så jag började gråta direkt, sa att jag älskar honom och att han fick höra av sig direkt imorgon bitti. Mina föräldrar sa åt mig att jag skulle stanna hemma hos dem och sova över, men jag ville bara hem. Hem och lägga mig i min och Billys säng, jag frågade min mamma om hon ville följa med mig hem och det gjorde hon såklart. Mamma tröstade mig hela kvällen tills vi somnade i sängen.

 

Morgonen därpå ringde Billy och berättade att han inte fick åka hem, och att han mådde jätte dåligt fortfarande. Så jag bestämde direkt att jag skulle in till honom oavsett vad. Min mamma blev hämtad av min pappa lite senare, för de skulle iväg till Småland för att fira julafton hos min storasyster med sin familj. Jag kommer ihåg hur besviken jag var när de skulle sticka fast att Billy låg på sjukhuset och jag var helt ensam. Fast de förklarade för mig att de kunde inget göra och att barnbarnen väntar på dem och allt var bestämt och planerat. Jag grät och grät och grät. Men jag ringde till min storebrors fru Amna och pratade med henne lite, eftersom de hade sovit hos mina föräldrar den natten så var dem fortfarande där. Hon tyckte så synd om mig så hon ville köra in mig till Billy eftersom det var de jag ville. Min mamma och pappa sa att jag skulle följa med till Småland, men jag sa flera gånger att jag kunde inte det, jag skulle bara sitta och tänka på Billy, och jag vill vara där för honom! Amna förstod exakt vad jag menade så det var därför hon ställde upp att köra mig.

När vi väl var framme, fick jag se min älskling ligga i en säng med både täcke och filt, han frös och var nästan helt okontaktbar. Jag började gråta igen och Amna tröstade mig. Jag kramade om Billy och sa att jag var där och skulle inte lämna honom! Mina föräldrar och Andreas dök upp ett tag efter och ville också se hur det var med Billy. Samtidigt så skulle sjuksköterskan köra ner honom till infektionen så vi fick alla hänga med ner. Vi pratade en stund och ingen förstod vad som händer eller vad läkaren hade sagt. Efter ett tag så åkte alla men jag stannade kvar, för jag hade frågat om jag fick stanna hos honom och det fick jag. Och även om jag hatar sjukhus, så brydde jag mig inte. Jag skulle vara hos honom! Och där låg jag och Billy över julen, han mådde så dåligt och hade hög feber flera dagar. Men till slut kom vi hem och han fick med sig medicin och lugnande tabletter och med tiden blev magen bra igen.

Men fy säger jag bara, vad hemskt det var! Och än idag vet läkarna inte vad det var för något. De säger bara att han hade kräksjukan, men han kräktes inte en enda gång. Så det var väldigt lustigt alltihop. Och Billy får fortfarande magsmärtor, fast än så länge har det inte varit så illa att han har fått åka in igen. Men varje gång han får ont så får vi alla kalla kårar och tror att det blir sjukhuset igen.

 

Och förra året fick vi vår julklapp 3 dagar innan julafton, dvs lilla Isabella ville titta ut 5 veckor för tidigt. Som tur var så mådde vi bra och där var inget fel på varken mig eller Bella. Bara att hon var lite liten och fick sondmatas ett par veckor, men man kan inte tro att hon har varit så liten som hon var om man jämför med nu.

Så vi firade vår julafton på neonatalavdelningen ifjol. Inte så jätte kul men mina föräldrar körde snällt in till oss och gav oss massor med julmat. Vi gick ut i själva "köket" och åt god mat samtidigt som vi kollade på tv och hade vår lilla Bella i sjukhusvagnen (kommer inte på vad den heter, men den sängen på hjul" Så det var en fin jul för vi fick vår prinsessa men samtidigt så var även denna jul planerad att vi skulle fira den hemma hos oss.. Men nej, det blev inte som planerat... igen...

 

Nu är snart julen här igen, och jag vet inte om jag ens vågar julpynta, planera något eller ens tänka på julen. För det är inte så himla kul när det har slutat som det gjort i 2 år. Julafton är en gång om året så det är klart att man vill fira den med sin familj och inte på ett sjukhus.

Så, - Tomten, jag vill ha en riktig jul .... i år. :)