Hejsan svejsan, då var det torsdag. Det har inte hänt så jätte mycket idag mer än att jag och älskling har köpt oss ett nytt köksbord med 6 stolar, jätte fint är det. Vi hade ett litet bord innan med 4 stolar, men eftersom vi har så stort kök och ibland när man får gäster så räcker det inte med ett litet bord.. Så vi hade funderat på det ett tag och idag blev det av :) ..

 

Annars har det inte hänt så mycket idag för min del, sitter hemma om dagarna medans älskling är på jobb. Så är väldigt ensam och uttråkad =/ .. Imorgon är det iallafall fredag, och den är efterlängtad!

 

Jag har förresten tänkt på det här med svullnader och vätska i kroppen under graviditeten. Jag själv kan inte se att jag har något av det, varken på fötter eller händer... Inte vad jag eller älsklingen kan se. Däremot har jag lite rundare ansikte och lite dubbelhaka (hatar det) , och mycket större bröst vilket jag också tycker är jobbigt för jag tyckte om mina små som jag hade innan, haha! Men antar att dem blir lite mindre sen igen, *hoppas* ... Haha, roligt samtalsämne. Men va f*n, det är min blogg och jag skriver vad jag vill =)

 

Även om graviditeten i sig själv är helt otrolig, att där finns ett liv där inne, att min mage är dens hem, ja allt är ju helt otroligt faktiskt, hur själva graviditeten funkar. MEN som kvinnor som får utstå med det får lov också sakna sitt "gamla jag", många säger att om man är gravid så är det ett tillstånd och inte någon sjukdom. Men i vissa fall kan man nästan tro att det är en sjukdom. För det är så mycket som förändras under en lång tid, 9månader är nästan 1år. Och under dessa 9månader kan man inte dricka och äta vad man vill, man orkar inte så mycket, trappor är det värsta man vet, om man tappar något på golvet så suckar och stönar man minst 5min innan man plockar upp det.

Och att resa sig upp från en mjuk soffa eller säng är ansträngande, och man kanske inte behöver vara så stor, men att ha en kula är ovant för många och det känns mer än vad man tror.

Att vara klumpig, osexig, och går runt i tights som går upp till under bröstet och vara helt orkelös är bara några få saker som man känner sig. Iallafall för min del. Precis som min älskling sa igår kväll - det är svårt för mig att veta hur det känns för dig när bebisen sparkar. Då svarade jag att det är nog svårt för en kille att förstå hela graviditeten, eftersom det är inget de kommer få uppleva. Och så är det ju. Jag försökte förklara hur det kändes när hon sparkar, men hittade inga ord. För det är både roligt/obehagligt/underbart/jobbigt/roande på samma gång.

 

Nu blev det ett långt inlägg om graviditet, men kort fattat sagt det är underbart att vara gravid, samtidigt som det är a pain in the BUT. Och vi får lov att klaga och sucka hur mycket vi vill, för ni killar vet som sagt inte vad vi går igenom. =) ..