Det finns väl inget bättre än att fynda fina saker på loppisar? Där finns mycket gamla möbler som har mycket potential och som man kan göra om helt och hållet, men ändå behålla dem fina detaljerna och strukturerna som finns. Dagens möbler som görs är väldigt raka och stela, inte alla men många utav dem. Men förr så gjorde dem möblerna så detaljrika och bastant. Visst, alla gamla möbler har den mörka färgen eller så är det mycket halvmörkt, men om man målar om det i te x svart eller vitt, eller bara slipar och betsar om det så har du en vacker möbel!

Och det bästa av allt är att om du hittar en väldigt unik möbel och fixar om den, såsom ny färg eller vad som, så har du en möbel som ingen annan har. Och det är de som är det roliga med att renovera gamla möbler.

 

Jag hatar många trä slag, såsom ek, björk, bok och framför allt furu! Har haft alla möjliga träsorter, men det är också därför jag idag vet vad jag gillar och inte gillar. Jag vill att möbler ska vara mörka, eller vita! Och med mörka, menar jag så brun betsat som möjligt, så det nästan är svart. Fast ett stort plus är om de gamla trädetaljerna framhävs! Det är ett stort plus!

 

Jag har målat om mycket i mitt liv, och jag verkligen älskar att få ha penseln i handen! Älskar att skapa!

Resultaten blir alltid lika unika och fina.

 

Här är mina senaste loppis fynd. Ni får ursäkta damm och sånt, men jag har inte hunnit torka av det.

Ska ta tag i att fixa denna möbeln när vi är klara med Carpatti bokhyllan =)

Idag kom min storebror Andreas, hans fru Amna och deras 8mån son Ajdin på besök i förmiddags. De hade med sig fika som vi åt medans vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord. Isabella försökte leka så mycket som möjligt med Ajdin, men eftersom han än så länge bara sitter och tittar runt på allt och är väldigt lugn och harmoniskt, så är Bella rena motsatsen! Hon springer runt, tjoar, glädjetjuter, kastar runt leksaker, och är inte alls så harmonisk och lugn utan mer hukar sig ner på Ajdin och slår till han lätt på huvudet för att sedan fortsätta gå runt och tjoa! Underbara barn! .. =)

 

Det bestämdes också att mina föräldrar skulle komma hit! Och när min mamma ringde och dubbel checkade fick jag se att klockan nästan var 1. Kom då på att Loppisen jag och Billy brukar besöka öppnade snart och jag vill såklart åka dit så fort jag får chansen (dvs, när Billy är ledig) Men det blev att jag och Amna stack medans killarna passade barnen. Och jag fyndade jätte mycket! Nästan allt jag var ute efter hittade jag! WIIE! Ett 6 kantigt lampskåp, 2 lampetter av takpannor, en spegel i vit högglans och en lampett i guldram med spegel. Allt för 50spänn. Det är bra att vara VIP ibland ;) haha! Fast den ärliga sanningen är att jag hade inte tillräckligt med kontanter på mig och Amna hade ingenting hon iheller, så jag fick pruta lite haha! Och det gick ju super!

Tänkte visa er bild på det jag fyndade också! =) .. Kommer göra lite förändringar på takpannlampetterna och skåpet. Jag vet inte om det heter lampskåp, men det är ett perfekt bord för en fin och stor lampa! Perfekt högt, perfekt stort, och snygg design. Självklart är det en gammal möbel med fina detaljer! =)

 

Så det är en hel del förändringar här hemma, men sånt är ju bara kul! Dock är det inte lika lätt när man har en sprallig liten flicka i hälarna. Så resultaten dröjer tyvärr, men till slut är även det över. ;)

 

För övrigt så mår jag inte så bra psykiskt. Problem hit och dit som gör att jag har magont till och från, och även huvudvärken hälsar på nätt och jämnt. Fast man tar en dag i taget och det här med inredning skingrar tankarna en del, och även min lilla solstråle får mig le varje dag och hon får mig känna att allt som betyder något är kärleken. Kärleken vi har för varandra i vår lilla familj kan jag säga med en viss säkerhet, att vi klarar oss igenom allt vad livet än kastar åt oss. ♥

 

The Three Musketeers! ♥

 

 

Jag undrar om det finns en 25års kris? Eller det kanske finns en kris i alla åldrar?

Hur som helst, jag har fått panik attacker flera gånger över hur snabbt tiden går... Det känns nästan (näääästan) som om det var igår man bodde hemma, hade sitt rum, ställde klockan på kvällarna för att gå upp till skolan dagen efter, halva dagen var man i skolan och resten av dagen umgicks man med vänner och hade skoj! Och på helgerna var man på fester och hade lika kul varje gång. Det enda man oroade sig över var om Svenska provet gick bra, kommer mina betyg bli bra? Har jag glömt böckerna i skolan? Glömde jag skicka iväg mitt arbete till läraren?

Fast nu är det helt annorlunda, såklart. Jag begär inte att man ska leva som man gjorde när man var tonåring. Men det är sjukt när man tänker på hur snabbt det går, ena stunden sitter du i skolbänken och gör uppgifter, andra stunden står man här gift och har ett barn. Jag saknar verkligen min tonåringstid, när jag bodde hemma och fick allt serverat så som middag, tvättning och t om städning ibland. Jag kunde komma och gå nästan som jag ville, (jag fick såklart inte vara ute och ränna hela nätterna, inte för att jag ville det heller) Jag kommer inte ihåg om jag njöt till fullo av det, men jag hoppas att jag gjorde det! Jag kan komma ihåg många tillfällen då man ville bara växa upp, bli vuxen, slippa föräldrarna, fast nu sitter man här i sin egen bostad, är gift och fått barn och allt ansvar hänger på mig och Billy. Vi flyttade hemifrån 2009 och det var så spännande! Det var super kul att det bara var jag och Billy, vi fick bestämma precis hur vi ville ha det och vi behövde inte stänga in oss i mitt rum för att få lite ensam tid, det var en skön frihet! Jag har känt mig ung enda till jag fick barn, nu känner jag mig gammal? All fokus på sig själv är borta, all energi går till Isabella och hushållet. Det känns som jag&Billy inte finns längre, utan vi är bra föräldrar till Bella, hittar på saker tillsammans, en puss då och då, in och lägger oss i sängen och vi är helt slutkörda att vi ger varandra en gonatt puss och vänder röven mot varandra och somnar. Romantik händer väldigt sällan, och saker som jag och Billy tycker om, te x våra hobbysar hamnar sist i listan.

Det är underbart att vara mamma, men efter 1år har jag inte känt mig som mig själv, utan som att jag blivit en helt annan person sen jag fick Isabella, vuxen kallar man väl det? Jag var nu en förälder och jag har ett ansvar för hela livet. Och som jag skrev tidigare, all fokus var på Isabella, och kroppen förändrades såsom mitt ansikte förändrades, kände inte igen mig själv på länge efter förlossningen när det gällde utseendet. Sömnen blev mindre och mindre, man kände sig som en ko av att amma, öm överallt i kroppen, man kände sig som världens osexigaste kvinna den första tiden. Ni som inte fått barn än, förstår ingenting om vad jag skriver om, ni tänker "Vadå? det är ju bara att föda? och sen är det bara att mata och byta blöja på bebisen? och om den vaknar på natten så är det ju bara att gå upp och amma, sen somna om?" Haha, ja så trodde jag också att det var.. Men i verkliga livet är det mer än så. Det är en helomställning och det dröjer innan du inser att du nu lever ett helt annat liv.

Jag vill inte komma fram till att det är kämpigt att vara småbarns förälder, för det är det ibland, och de som inte erkänner det, dem ljuger! Det är helt underbart att vara mamma, jag har fått se min vackra dotter utvecklas under 13månaders tid, följa henne månad efter månad och se vad hon klarar. Jag har och är så stolt över henne, efter allt hon har åstadkommit sen hon kom till världen och vägde lite mer än 2kg tung och var 45cm stor. Det vill säga en pytte liten flicka som fick mig beundra henne i timmar när hon var nyfödd. Jag kan än idag bara titta på henne när hon sover och bara beundra henne och känna den kärleken jag har för henne är en kärlek som jag aldrig trodde fanns. Och varje gång jag tänker "Det är inuti mig hon har bott, det är inuti mig hon har växt från ett embryo till en full vuxen bebis, att det har varit hon och jag enda från början" Att jag älskade henne redan efter första stund jag fick se henne på Ultraljudet, lyckan jag kände när jag fick veta att vi väntade en flicka, att jag redan började kalla henne Bella när jag smekte magen, när jag köpte hennes första Body när jag bara hade gått någon vecka in i graviditeten. Att jag började redan fokusera på möbler, vagn, och inredning. Det var så kul att kolla på bebis grejer, och få inspiration om barnrummet, att smått börja handla kläder till henne, ju längre in i graviditeten jag kom desto mer ville jag köpa till min flicka. Jag ville och vill fortfarande ge henne allt! Och då menar jag allt! Det finns inget bättre än att skämma bort sitt barn! Och då menar jag inte bara saker, utan kärlek! Jag kan inte få nog av hennes gosiga kinder, hennes goa runda rumpa, och hennes underbara skratt, jag kan pussa henne en miljon gånger om dagen. Vissa stunder kan jag bara sitta och titta på henne när hon leker, och inse ännu en gång att tiden går så snabbt. Jag kan skriva en hel bok om hur mycket jag beundrar och älskar min Isabella.

Det jag ville komma fram till är att jag fyller 25år i maj månad, och jag har lite blandade känslor för det..

 

 

Det var några veckor sen jag var sjuk nu, men i natt hade jag ont i magen och var lite illamående men sen försvann det och vaknade istället med lite öm i halsen. Känt mig allmänt seg hela dagen och inte orkar något... Får verkligen hoppas att det inte är ännu en förkylning/virus på G. För jag har inte tid, vi måste hålla på med skåpet minst varje dag för att det ska bli klart någon gång, men ikväll när Billy kom hem från jobb fick han börja slipa direkt. Bella kryper in i skåpen och går runt här och tar på allt som har med skåpet att göra, visst det är en ny möbel så det är jätte intressant. Men varför kan hon inte lyssna? Hon bryr sig inte om man slår henne på fingrarna, säger AJA! eller NEJ! Alla tips är välkomna på hur man får en 13månader att lyssna! Och gärna tips på hur föräldrarna klarar av all denna trots utan att dra av sig allt hår och banka huvudet i väggen.

 

Vill bara denna dryga vintern ska vara över nu och att det blir vår. Så man slipper dessa sjukdom och influensa tider. Solen har tittat fram idag och det har varit skönt, även om jag har varit seg hela dagen så har det ändå upp piggande med solens strålar. Snön är så gott som borta nu också, så det finns ingen anledning till att våren inte kan komma nu direkt! Plusgraderna har även kommit vilket är ett stort plus! Så man slipper klä på sig lager på lager så man nästan inte kan röra sig. Och det tar ju minst 10min att komma utanför dörren eftersom man ska klä Bella också, halsduk, mössa, vantar, jacka, yllestrumpor. Inte för att tala om stormarna som kommer och går här i Skåne Land, vi har haft storm mer eller mindre sen de värsta stormarna i fjol.

 

Aja, vi får hoppas att våren kommer och den här segheten försvinner.

Bjuder på en gammal bild (shit, känner mig som 90 när jag säger så...)

 

 

Igår köpte vi ett monster, eller jag menar en Bokhylla. En Carpati Bokhylla som är stor som ett hus!

Det var i jätte fint skick när vi köpte det, men jag ville ha det mörkare! Så nu håller vi på och betsar skåpet.

Kommer visa före och efter bild! =)

Perfekt med låsbara skåp när man har en liten nyfiken dotter på 13månader. ;) ..

 

Varför ska det finnas så mycket fint till min lilla prinsessa?
Hur söt hade hon inte varit i det här ...