Varför?

Varför ska det finnas så mycket fint till min lilla prinsessa?
Hur söt hade hon inte varit i det här ...
 

Isabella Westman.

Hej, jag heter Isabella. Jag är 13månader (13månader och 2dagar för att vara exakt)
Om dagarna är jag väldigt gnällig till och från, om jag inte får som jag vill lägger jag mig ner på golvet och skriker. När jag ska sova så kan jag INTE somna själv utan pappa måste gå runt med mig och natta mig, jag har hört att mina föräldrar pratar om att träna varje kväll att dem ska sitta i mitt rum och låta mig vara i sängen och trötta ut mig själv, får verkligen göra allt i makt nu att det inte går vägen.
När jag och mamma äter frukost så brukar jag äta fint, och när mamma säger att jag är duktig, så ibland tittar jag henne i ögonen och håller fast blicken medans jag slänger ner min mat, och även vattenflaskan då och då. Har jag sagt att jag älskar att busa? Att få mina föräldrar helt tokiga så de nästan drar av sig allt hår?
 
Jag tycker ordet nej är väldigt roligt, för när mamma eller pappa säger NEJ till mig, så skrattar jag bara... Jag tycker nämligen att det låter roligt, dock ser inte mina föräldrar lika glada ut.
De säger det rätt så ofta men jag förstår inte varför..
 
Jag har lärt mig gå och kan både stanna och sätta mig ner när jag väl koncentrerar mig, ibland händer det dock att jag blir för ivrig att jag halvspringer och tappar balansen.
 
Jag har även varit väldigt duktig på att sova hela nätterna sen jag var 2mån, men för ca 2-3månader sen tyckte jag att det var nog, jag ville kolla läget minst en gång om natten och ville se till att jag inte missade något.. Det har visat sig att jag inte missar någonting för mina föräldrar ligger i sin säng och försöker sova.. Så ibland kan jag ligga och skutta runder mellan dem i sängen när de har varit snälla för att ta in mig till dem... Vet inte varför men de blir sura när jag väcker dem på natten, men om inte jag kan sova varför ska dem då få göra det?
Jag vill ju inte vara ensam i mitt rum i mörkret.
Självklart händer det att jag sover hela nätterna, men inte varje dag längre som jag gjorde förut.
Tror det började när jag fick 4 tänder samtidigt, att hela min sov rutin rubbades då, för jag hade så ont.
Men ja sånt kan det vara..
 
Mina föräldrar har börjat inse att jag är i min 1års fas där jag testar alla gränser, och att den inte är att leka med. Jag skriker/gnäller/slåss utan någon anledning, samt att jag gör allt för att jävlas och jag lyssnar definitivt inte på något dem säger.
De vill även byta blöja flera gånger om dagen vilket jag tycker är jobbigt, att ligga still är ingenting för mig, inte ens när jag sover ligger jag still, vet inte hur många huvud smällar och örfilar, samt sparkar rakt på deras bröst och rygg de har fått när jag har sovit inne hos dem. Jag kan medge att jag ogillar ner kissiga och nersketna blöjor men vill ändå samtidigt inte ligga still. När de väl lyckats få på mig en ny blöja så kryper jag snabbt därifrån för att de inte ska få lyckas med att klä på mig, det har även hänt att jag kryper iväg utan blöja, hihi! Det är så kul! Mina föräldrar brukar då jaga mig runt huset med både kläder och blöja!
 
Dem har även bytt min sittplats i bilen så jag sitter numera bak, eftersom min mamma övningskör och då måste pappa sitta i framsätet. Men på kvällarna funkar det i 30min sen börjar jag gråta krokodil tårar och då får mamma komma och sitta bredvid mig där bak, och pappa får ta över körningen.
Jag kan vara duktig och leka en lång stund med mina leksaker, men jag kan även vara väldigt aggressiv och slänga mina saker och banka dem mot allt jag ser, såsom soffbordet, tv bänken, luckor och allt annat som finns i min väg.
 
Utöver detta är jag en väldigt glad, sprallig och social flicka som är nyfiken på allt. Jag älskar andra barn och leka med dem är det bästa jag vet.. För med lite äldre småbarn kan jag vara den tuffingen jag är, eftersom jag kan vara lite oförsiktig mot bebisar, te x lite slag i ansiktet och sånt där är vanligt. Men mot mina äldre kompisar är det fortfarande jag som bestämmer, men vi kan leka fint med varandra. Jag är inte den blyga flickan heller, utan kan gå och krypa mot folk jag knappt känner för att hälsa, och jag charmar såklart alla jag träffar och pratar mycket.
 
Ibland känns det som om jag lär mig något nytt varje dag, och att se mina föräldrars uttryck och när de ler mot mig när jag gör något nytt tycker jag är jätte kul. Det får mig bara att vilja göra mer och mer och tar fler chanser för de ger mig trygghet. De säger - jag älskar dig! flera gånger om dagen till mig, pussar mig och kramar mig, vet inte vad det betyder det som dem säger, men om det är att jag tycker om att vara med dem, älskar att ha dem bägge hos mig så vi kan leka tillsammans, när vi äter ihop och jag ibland gör roliga miner så vi skrattar ihop, så antar jag att det är kärlek, och då vet jag att jag älskar dem också! Mina föräldrar är hela min värld och dem är det bästa jag vet! Dem finns alltid där för mig, när jag är ledsen tröstar mamma mig bäst, men om jag vill leka och busa en massa är det pappa som gäller. Och tillsammans är vi oslagbara!
 
 
RSS 2.0