Bad News and Good News.

Det har hänt en hel del nu den senaste tiden... Och för att vara tråkig så vill jag inte skriva ut det här. På grund utav privata skäl. Både jag och Billy är väldigt ledsna över det här, men tyvärr så finns det inte så mycket att göra. Kan inte gå in på detaljer för det är svårt att förklara något som man själv inte förstår eller som man inte vet hur man ska handskas med. Tusentals frågetecken finner sig i våra huvud dagligen, och inget svar dyker upp! Det är så jobbigt. Och inte känns det som en del bryr sig, vilket är tragiskt! Jag är i alla fall glad att jag har två föräldrar som alltid finns där för mig och Billy, samt Bella. Dem stöttar en och försöker hjälpa en så mycket de bara kan. Och det uppskattar vi!
 
Men för att prata om något helt annat, så är vår bokhylla nästan klar, vi har inte rört den på 2 veckor för på utsidan är den så gott som klar. Det är bara lite målning kvar, men det tar vi tag i när vi hittar orken till det.
Har även målat det 6 kantiga bordet jag köpte på Loppis. Dock så blev jag sjuk dagen efter jag nästan var klar med det, så det är inte 100% klart ännu det heller.... Plus att tv bänken ska målas också! Jag önskar man kunde köpa tid! Men tyvärr så finns det bara 24 om dygnet, och 7h av dem sover man (om man har tur) och hela dagen går till Bella, samt hela kvällen.. Den enda lediga tiden jag har är när hon somnar, vilket kan vara mellan 21-23 och då har man så mycket man vill göra... Jag vill fixa naglarna, jag vill måla klart möblerna, jag vill läsa min bok, jag vill pyssla samt fixa med foto albumen. Och ut över det så är jag riktigt frestad att dra ut med lite kompisar och ha kul, menar inte festa. Utan ut och bara ha kul, spela bowling eller biljard och bara vara. Och då menar jag, att jag själv drar ut. Vill komma ut lite själv, vara lite fri och bara ha kul. Jag har inte varit utan Billy och Bella en enda gång, och jag har läst andra mammor som har dragit ut med sina vänner och tagit ett glas vin och surrat. Och det ser jätte trevligt ut och verkar vara så skönt att komma ifrån vardagen. Så nu känner jag stor lust att ha lite kul och vara för mig själv lite. Vi får se när det blir av, och om det någonsin kommer bli av... Direkt när jag väntade Bella så förlorade jag en massa vänner, så idag har jag inte så många kvar tyvärr. Fast, man kanske inte kan kalla dem för vänner de som vände ryggen till när jag blev gravid? Tråkigt i alla fall! Jag är en mamma nu, men jag är samtidigt samma tjej som jag alltid varit. Rolig, snäll, omtänksam, stöttar och hjälper alltid mina vänner... Men visst, dem förlorade min vänskap och det är deras förlust. =)
 
Nä nu är det snart midnatt och jag vill kunna hinna läsa 1 kapitel innan ögonen går i kors. Hoppas Bella sover hela natten inatt.. Snälla!
 
6 kantiga bordet blir vitt! ... Cement ljusstakarna blir svarta!
 

Fynda.

Det finns väl inget bättre än att fynda fina saker på loppisar? Där finns mycket gamla möbler som har mycket potential och som man kan göra om helt och hållet, men ändå behålla dem fina detaljerna och strukturerna som finns. Dagens möbler som görs är väldigt raka och stela, inte alla men många utav dem. Men förr så gjorde dem möblerna så detaljrika och bastant. Visst, alla gamla möbler har den mörka färgen eller så är det mycket halvmörkt, men om man målar om det i te x svart eller vitt, eller bara slipar och betsar om det så har du en vacker möbel!
Och det bästa av allt är att om du hittar en väldigt unik möbel och fixar om den, såsom ny färg eller vad som, så har du en möbel som ingen annan har. Och det är de som är det roliga med att renovera gamla möbler.
 
Jag hatar många trä slag, såsom ek, björk, bok och framför allt furu! Har haft alla möjliga träsorter, men det är också därför jag idag vet vad jag gillar och inte gillar. Jag vill att möbler ska vara mörka, eller vita! Och med mörka, menar jag så brun betsat som möjligt, så det nästan är svart. Fast ett stort plus är om de gamla trädetaljerna framhävs! Det är ett stort plus!
 
Jag har målat om mycket i mitt liv, och jag verkligen älskar att få ha penseln i handen! Älskar att skapa!
Resultaten blir alltid lika unika och fina.
 
Här är mina senaste loppis fynd. Ni får ursäkta damm och sånt, men jag har inte hunnit torka av det.
Ska ta tag i att fixa denna möbeln när vi är klara med Carpatti bokhyllan =)
 
6 kantigt bord med förvarings lucka. Lampett i guld/brunt. Väggljusstakar i takpannor (cool idé) . Spegel som jag redan hunnit måla svart. Och sist men inte minst, en vit högglansig vit spegel, (det är en nyare spegel men jag är glad för högglans och denna kommer hänga jätte fint på väggen vid matsalsbordet. =)
 

Torsdag.

Idag kom min storebror Andreas, hans fru Amna och deras 8mån son Ajdin på besök i förmiddags. De hade med sig fika som vi åt medans vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord. Isabella försökte leka så mycket som möjligt med Ajdin, men eftersom han än så länge bara sitter och tittar runt på allt och är väldigt lugn och harmoniskt, så är Bella rena motsatsen! Hon springer runt, tjoar, glädjetjuter, kastar runt leksaker, och är inte alls så harmonisk och lugn utan mer hukar sig ner på Ajdin och slår till han lätt på huvudet för att sedan fortsätta gå runt och tjoa! Underbara barn! .. =)
 
Det bestämdes också att mina föräldrar skulle komma hit! Och när min mamma ringde och dubbel checkade fick jag se att klockan nästan var 1. Kom då på att Loppisen jag och Billy brukar besöka öppnade snart och jag vill såklart åka dit så fort jag får chansen (dvs, när Billy är ledig) Men det blev att jag och Amna stack medans killarna passade barnen. Och jag fyndade jätte mycket! Nästan allt jag var ute efter hittade jag! WIIE! Ett 6 kantigt lampskåp, 2 lampetter av takpannor, en spegel i vit högglans och en lampett i guldram med spegel. Allt för 50spänn. Det är bra att vara VIP ibland ;) haha! Fast den ärliga sanningen är att jag hade inte tillräckligt med kontanter på mig och Amna hade ingenting hon iheller, så jag fick pruta lite haha! Och det gick ju super!
Tänkte visa er bild på det jag fyndade också! =) .. Kommer göra lite förändringar på takpannlampetterna och skåpet. Jag vet inte om det heter lampskåp, men det är ett perfekt bord för en fin och stor lampa! Perfekt högt, perfekt stort, och snygg design. Självklart är det en gammal möbel med fina detaljer! =)
 
Så det är en hel del förändringar här hemma, men sånt är ju bara kul! Dock är det inte lika lätt när man har en sprallig liten flicka i hälarna. Så resultaten dröjer tyvärr, men till slut är även det över. ;)
 
För övrigt så mår jag inte så bra psykiskt. Problem hit och dit som gör att jag har magont till och från, och även huvudvärken hälsar på nätt och jämnt. Fast man tar en dag i taget och det här med inredning skingrar tankarna en del, och även min lilla solstråle får mig le varje dag och hon får mig känna att allt som betyder något är kärleken. Kärleken vi har för varandra i vår lilla familj kan jag säga med en viss säkerhet, att vi klarar oss igenom allt vad livet än kastar åt oss. ♥
 
The Three Musketeers! ♥
 
 
 

Finns det 25års kris?

Jag undrar om det finns en 25års kris? Eller det kanske finns en kris i alla åldrar?
Hur som helst, jag har fått panik attacker flera gånger över hur snabbt tiden går... Det känns nästan (näääästan) som om det var igår man bodde hemma, hade sitt rum, ställde klockan på kvällarna för att gå upp till skolan dagen efter, halva dagen var man i skolan och resten av dagen umgicks man med vänner och hade skoj! Och på helgerna var man på fester och hade lika kul varje gång. Det enda man oroade sig över var om Svenska provet gick bra, kommer mina betyg bli bra? Har jag glömt böckerna i skolan? Glömde jag skicka iväg mitt arbete till läraren?
Fast nu är det helt annorlunda, såklart. Jag begär inte att man ska leva som man gjorde när man var tonåring. Men det är sjukt när man tänker på hur snabbt det går, ena stunden sitter du i skolbänken och gör uppgifter, andra stunden står man här gift och har ett barn. Jag saknar verkligen min tonåringstid, när jag bodde hemma och fick allt serverat så som middag, tvättning och t om städning ibland. Jag kunde komma och gå nästan som jag ville, (jag fick såklart inte vara ute och ränna hela nätterna, inte för att jag ville det heller) Jag kommer inte ihåg om jag njöt till fullo av det, men jag hoppas att jag gjorde det! Jag kan komma ihåg många tillfällen då man ville bara växa upp, bli vuxen, slippa föräldrarna, fast nu sitter man här i sin egen bostad, är gift och fått barn och allt ansvar hänger på mig och Billy. Vi flyttade hemifrån 2009 och det var så spännande! Det var super kul att det bara var jag och Billy, vi fick bestämma precis hur vi ville ha det och vi behövde inte stänga in oss i mitt rum för att få lite ensam tid, det var en skön frihet! Jag har känt mig ung enda till jag fick barn, nu känner jag mig gammal? All fokus på sig själv är borta, all energi går till Isabella och hushållet. Det känns som jag&Billy inte finns längre, utan vi är bra föräldrar till Bella, hittar på saker tillsammans, en puss då och då, in och lägger oss i sängen och vi är helt slutkörda att vi ger varandra en gonatt puss och vänder röven mot varandra och somnar. Romantik händer väldigt sällan, och saker som jag och Billy tycker om, te x våra hobbysar hamnar sist i listan.
Det är underbart att vara mamma, men efter 1år har jag inte känt mig som mig själv, utan som att jag blivit en helt annan person sen jag fick Isabella, vuxen kallar man väl det? Jag var nu en förälder och jag har ett ansvar för hela livet. Och som jag skrev tidigare, all fokus var på Isabella, och kroppen förändrades såsom mitt ansikte förändrades, kände inte igen mig själv på länge efter förlossningen när det gällde utseendet. Sömnen blev mindre och mindre, man kände sig som en ko av att amma, öm överallt i kroppen, man kände sig som världens osexigaste kvinna den första tiden. Ni som inte fått barn än, förstår ingenting om vad jag skriver om, ni tänker "Vadå? det är ju bara att föda? och sen är det bara att mata och byta blöja på bebisen? och om den vaknar på natten så är det ju bara att gå upp och amma, sen somna om?" Haha, ja så trodde jag också att det var.. Men i verkliga livet är det mer än så. Det är en helomställning och det dröjer innan du inser att du nu lever ett helt annat liv.
Jag vill inte komma fram till att det är kämpigt att vara småbarns förälder, för det är det ibland, och de som inte erkänner det, dem ljuger! Det är helt underbart att vara mamma, jag har fått se min vackra dotter utvecklas under 13månaders tid, följa henne månad efter månad och se vad hon klarar. Jag har och är så stolt över henne, efter allt hon har åstadkommit sen hon kom till världen och vägde lite mer än 2kg tung och var 45cm stor. Det vill säga en pytte liten flicka som fick mig beundra henne i timmar när hon var nyfödd. Jag kan än idag bara titta på henne när hon sover och bara beundra henne och känna den kärleken jag har för henne är en kärlek som jag aldrig trodde fanns. Och varje gång jag tänker "Det är inuti mig hon har bott, det är inuti mig hon har växt från ett embryo till en full vuxen bebis, att det har varit hon och jag enda från början" Att jag älskade henne redan efter första stund jag fick se henne på Ultraljudet, lyckan jag kände när jag fick veta att vi väntade en flicka, att jag redan började kalla henne Bella när jag smekte magen, när jag köpte hennes första Body när jag bara hade gått någon vecka in i graviditeten. Att jag började redan fokusera på möbler, vagn, och inredning. Det var så kul att kolla på bebis grejer, och få inspiration om barnrummet, att smått börja handla kläder till henne, ju längre in i graviditeten jag kom desto mer ville jag köpa till min flicka. Jag ville och vill fortfarande ge henne allt! Och då menar jag allt! Det finns inget bättre än att skämma bort sitt barn! Och då menar jag inte bara saker, utan kärlek! Jag kan inte få nog av hennes gosiga kinder, hennes goa runda rumpa, och hennes underbara skratt, jag kan pussa henne en miljon gånger om dagen. Vissa stunder kan jag bara sitta och titta på henne när hon leker, och inse ännu en gång att tiden går så snabbt. Jag kan skriva en hel bok om hur mycket jag beundrar och älskar min Isabella.
Det jag ville komma fram till är att jag fyller 25år i maj månad, och jag har lite blandade känslor för det..
 
Bilder från förr ... Innan barn, och vissa även innan giftemål.
 
 

Seg.

Det var några veckor sen jag var sjuk nu, men i natt hade jag ont i magen och var lite illamående men sen försvann det och vaknade istället med lite öm i halsen. Känt mig allmänt seg hela dagen och inte orkar något... Får verkligen hoppas att det inte är ännu en förkylning/virus på G. För jag har inte tid, vi måste hålla på med skåpet minst varje dag för att det ska bli klart någon gång, men ikväll när Billy kom hem från jobb fick han börja slipa direkt. Bella kryper in i skåpen och går runt här och tar på allt som har med skåpet att göra, visst det är en ny möbel så det är jätte intressant. Men varför kan hon inte lyssna? Hon bryr sig inte om man slår henne på fingrarna, säger AJA! eller NEJ! Alla tips är välkomna på hur man får en 13månader att lyssna! Och gärna tips på hur föräldrarna klarar av all denna trots utan att dra av sig allt hår och banka huvudet i väggen.
 
Vill bara denna dryga vintern ska vara över nu och att det blir vår. Så man slipper dessa sjukdom och influensa tider. Solen har tittat fram idag och det har varit skönt, även om jag har varit seg hela dagen så har det ändå upp piggande med solens strålar. Snön är så gott som borta nu också, så det finns ingen anledning till att våren inte kan komma nu direkt! Plusgraderna har även kommit vilket är ett stort plus! Så man slipper klä på sig lager på lager så man nästan inte kan röra sig. Och det tar ju minst 10min att komma utanför dörren eftersom man ska klä Bella också, halsduk, mössa, vantar, jacka, yllestrumpor. Inte för att tala om stormarna som kommer och går här i Skåne Land, vi har haft storm mer eller mindre sen de värsta stormarna i fjol.
 
Aja, vi får hoppas att våren kommer och den här segheten försvinner.
Bjuder på en gammal bild (shit, känner mig som 90 när jag säger så...)
 
 
 

1 vecka.

1 vecka sedan idag Paul Walker gick bort i en tragisk bilolycka som bara INTE fick hända men gjorde det ändå.
Fortfarande ledsen och chockad över det, försöker lägga det bakom mig men svårt när han är den första jag tänker på när jag vaknar, och den sista när jag somnar. Försöker själv förstå varför det hände, det dyker upp något nytt varje dag om bilkraschen på nyhets sidorna som undrar precis samma sak ..
Jag tänker ibland som såhär också för att det ska vara lite "lättare" att gå vidare, att han dog i något som han älskade. Så bil kär han var och älskade att köra och åka i snabba bilar så var det tydligen hans öde att även dö i en bil också.. Men hur som helst så är det tragiskt som fasiken och jag önskar han var kvar och kunde fortsätta inspirera folk som han gjorde, finnas där för sin familj och dotter, fortsätta spela in Fast and Furious 7 filmen, liksom att finnas kvar och inte lämna ett så stort tom hål som han gjort.
♥ Paul Walker - Forever in my heart. ♥
 
 

Still.

 Hejsan.. Idag har det varit väldigt segt, har börjat känna mig lite kass, får hoppas det inte blir värre! Typ orkeslös och seg i kroppen, blir varm för ingenting... Sånt skit.
 
Jag är fortfarande väldigt deppig när det gäller Paul Walker, jag menar varför skulle jag inte vara det? Han var en av mina favoriter, och det som tog mig hårt och säkert många andra var hans plötsliga död som ingen hade kunnat ana. Det är då allt känns mycket tuffare, svårare att ta in informationen som ändras dag för dag på nyheterna, alla rykten, frågor, påståenden, osanning etc.. Ja listan kan göras lång.. Som ni vet själva, så har media ett eget liv.
 
Som många av er som läser detta tänker eller tycker att jag är barnslig? tråkig? att jag inte skriver om något annat än detta? Men detta är trots allt MIN blogg, här skriver jag om mitt liv och allt annat som hör till.
Och jag har och är fortfarande väldigt ledsen över hans död, så är det bara... Varför ska jag låtsas som att jag är glad och att detta inte spelar någon roll, när det verkligen gör det? I alla fall för mig och flera tusen andra.
 
Dock måste jag acceptera hans död och gå vidare, så jag försöker verkligen göra det..
 
Men på tal om något helt annat, så är det redan den 4 december, och om 10min så är det den 5 december.. Sjukt hur tiden går! Bara om 17 dagar blir vår flicka 1 år, och om 20 dagar är det julafton. Får verkligen hoppas att denna julafton blir riktigt mysig och härlig.
 
Det är även dags för julklapps shopping, vår lilla flicka ska få mycket fint såklart och det är extra härligt att få köpa julklappar detta året, eftersom det är till vår lilla prinsessa. Alltid roligt att få skämma bort henne med fina saker, kläder och såklart vår kärlek!
Jag har bara köpt en julklapp än så länge och det är till Billy, det var inte planerat men när jag såg den så kunde jag inte låta bli.. Och det dröjde inte många minuter när han började klämma och känna på den när han kom hem från jobb. Han frågade såklart också vad det var, jag bara - du får vänta till julafton! Haha! Men visst, det är jobbigt att vänta när man är så sugen på att öppna paket.
 
Rätt så kul att gå tillbaka till denna status på facebook. Jag och älskling fixade en massa filmer så vi hade något att se på under helgen! Jovisst, det blev 2 filmer på fredag, sen till natten gick mitt vatten ;)
 
 
 
 

Can't.

Det är 3 dagar sen Paul Walker dog i en fruktansvärd bilolycka. Och jag har ännu inte förstått det, eller så vill jag helt enkelt inte förstå det... Jag är inte den människan som går in på Aftonbladet och tittar nyheter, aldrig! Men nu, går jag in på alla möjliga nyhets sidor och försöker leta upp information om hur allt hände... Fast mest av allt vill jag bara se en rubrik som lyder "Paul Walker är inte död" Men nej.. Det kommer det inte att göra.. För han är verkligen borta. Lämnat denna värld för att komma till en annan, en bättre värld.. En värld där han är en av dem mest underbaraste, ödmjukaste, godhjärtade människor.
 
Jag är helt knäckt utav det här, tänker på det hela tiden och så fort jag får chansen kollar jag nyheterna för att se om där kommer något nytt om den olyckliga händelsen.. Och jag vill bara tro att detta är en dröm, att jag ska vakna och inse att Paul lever..... Varför skulle han dö? Varför skulle han hoppa in i bilen? Varför skulle dem köra så fort? (enligt uppgifter så körde de i 160km/h, om det nu stämmer) Men den fruktansvärda explosionen och de stora brand lågorna som kom efter kraschen måste ju ha tytt på en hög hastighet. Som även en av poliserna hade sagt på plats.
 
Det är så orättvist att sånt här händer, bara sådär helt plötsligt så dör en människa som inte hade den blekaste aning att denna dagen var den sista för honom. Att hans dotter som var på samma plats som honom (enligt uppgifter) kunde inte tro att hon aldrig skulle få se sin pappa igen, att hon aldrig fick sista chansen att säga "jag älskar dig"
 
En stor chock blev det för hela världen och alla sörjer. I alla fall alla de som älskade Paul. Han var en suverän skådespelare som har växt under alla dessa år sen han gjorde genom brottet i The Fast and the Furious. Det var på grund utav honom och den första filmen jag blev bil intresserad, det var tack vare honom.. Jag blev kär direkt i bilar och tyckte det var as coolt. Och jag var nog en 13 år gammal när jag såg filmen för första gången och idag är jag 24 år, fortfarande lika tokig i filmerna. Såg 6e filmen på BIO nu i somras och bara längtade efter den 7e... Som jag nu undrar vad de kommer göra med.. Enligt källor ska filmen vara klar utan Paul W, medans andra skriver att han kommer dö i filmen, och att han ska hyllas i den eftersom han redan har gjort många scener i filmen så skulle de inte ta bort hans karaktär. Så det kommer vara spännande och sorgligt att se den nya filmen.
 
Där finns många videos om Paul Walker på youtbube.
Bland annat denna video, en kille som berättar hur stort inflytande Paul hade på honom.. Och precis som jag själv, växt upp med filmerna. Och älskat dem sen första stund.
 

Svårt.

Isabella har sovit hela nätter enda sen hon var cirka 2månader. Och vi har verkligen varit så glada för det, att få en god natt sömn är nyckeln till en utvilad och skön morgon. Visst, hon har gnytt till några nätter efter sin napp som hon tappat, eller så har hon haft sina mardrömmar, och ibland har det varit att det har blåst mycket så något har skrämt henne. Som sagt, hon har sovit hela nätterna .... tills nu .... Nu för kanske 2 veckor sedan har hon vaknat mer eller mindre varje natt, men det har faktiskt bara räckt med lite välling sen somnar hon gott om sen. Men ändå! vi är vana att sova på nätterna, och nu får vi inte göra det längre verkar det som.. Som jag har skrivit i ett annat inlägg så hoppas jag att det bara är en tillfällig grej som har varat nu sen hon var förkyld och mådde kasst över tänderna.
 
Och inte bara det, det har från månad till månad blivit svårare att få henne att somna. Även om hon är helt röd runt ögonen och knappt kan titta så ska hon inte sova! Hon ska resa sig upp mot soffan och bordet här hemma och gå istället. Och även om benen viker sig, så blir hon helt frustrerad och arg men efter 2sekunder fortsätter hon att resa sig upp och vill gå igen. Vi har provat med allt tror jag, en gång fick Billy t om ut och köra med henne i bilen för vi fick henne inte att somna! Det kan ta allt från 30min till 3 timmar(!) Vi har henne uppe i famnen och går fram och tillbaka samtidigt som vi sjunger visor till henne, vi lägger oss ner i sängen med henne, vi vaggar henne när vi sitter, men nej hon bara klättrar sig ur vår famn och visar klart och tydligt att hon inte vill. Fast att vi ser vårt trötta barn vara så himla trött, så vill hon inte. Vad ska man göra frågar vi varandra nästintill varje kväll, och det tär på en också när ingenting funkar, man börjar tappa tålamodet och man börjar själv bli trött som sen slutar med att man vill sova själv, för jag vet inte hur det är med er, men när jag ska sjunga för Bella så gäspar jag och vill sova, precis som om det söver mig med, haha!
 
Det är i alla fall jätte jobbigt att hon inte vill sova på kvällarna, och om vi har lyckats så vaknar hon igen efter ett tag och sen är det samma visa igen.. Och då ligger man i sängen och håller tummarna på att hon sover hela natten. Men nej, hon kan vakna allt mellan halv 2 till halv 5 på morgonen. Att hon sov hela nätterna sen hon var så liten är en lyx jag vet, där finns många där ute som får gå upp flera gånger med sina barn på nätterna, men vi är vana att få sova så därför är allt så upp och ner. Nu på dagarna är jag inte utvilad, inte på mitt bästa humör och huvudvärken hälsar på dagligen! Och det är inte så himla kul att vara på sånt humör varje dag, för på dagen ska jag ta hand om henne och leka med henne och allt annat som hör till. Sömn är så viktigt och jag ångrar att jag har tagit det för givet.
 
Får verkligen hoppas att detta bara är en tillfällighet och att hon snart sover hela nätterna igen, och även att allt annat blir lättare för det har och är en jobbig period nu. Trotsåldern skulle jag vilja kalla den, för hon lyssnar inte, skrattar när man säger åt henne och gör allt i sin makt för att få sina föräldrar galna! Ohja, livet är härligt! haha!
 
 
(Titta på dem där gosiga mjuka låren ♥)
 

Förkylning/Sömn/Kalasfunderingar/Öppna förskolan.

Dessa satans förkylning går aldrig över... Billy är frisk och Bella är också frisk dock fortfarande lite små gnällig ibland men det är för tänderna.. Men jag känner mig inte på topp alls, och har inte gjort det nu på ett bra tag. Illamående, huvudvärk, yrsel, ont på lite olika ställen, svullen på ena sidan av halsen, ont i tandköttet, och så fort man bäddar sängen eller leker lite med Bella så rinner näsan.. Annars är jag pigg och så, men det är så jobbigt att ha någon sorts infektion/virus/förkylning i kroppen som inte vill försvinna men som heller inte verkar bli sämre, *peppar peppar* så det står mest stilla. Men får hoppas det försvinner snart! För har en del som ska göras! Och sen är det inte världens lättaste att ta hand om en sprallig och aktiv liten tjej när pappan är iväg på jobb hela dagarna. Fast vi får göra det bästa utav det, hade bara önskat att hon hade uppskattat att se bra Disney filmer lite mer, istället för att kolla några sekunder då och då. Hon sitter fint hos mig, tittar en stund, sen ska hon ner på golvet för att antingen leka lite med sina leksaker eller ställa sig upp mot sakerna här och gå. För att gå runt vårt soffbord här hemma är det bästa hon vet! Hon har alltid värsta smilet på läpparna när hon står där och vickar på rumpan och bankar händerna ner på soffan. Söt som fasiken är hon! haha!
 
när hon var sjuk så sov hon dåligt på nätterna och vaknade oftast med feber och var helt hysterisk. Tack och lov att det har försvunnit nu och hon har blivit frisk sen ett tag tillbaka nu, men en sak som verkar vara kvar är sömnen. Jag tror att när hon var sjuk har orsakat någon sorts obalans i hennes rutiner, För hon har vaknat nu i minst 3 dagar på nätterna och vill ha mat, och det slutar oftast med att hon ligger hos oss i sängen, som inte är en bra idé egentligen, men man är inte så pigg på att resa sig upp och bära henne i hopp om att hon fortfarande sover när jag lägger ner henne mitt i natten, så det har blivit att hon stannar kvar hos oss. Jag ogillar det för jag är rädd att det blir en vana för henne, men samtidigt är det så skönt att ha henne hos sig för hon är så mysig. I natt blev det en riktig mysstund i sängen, jag och Billy höll om varandra medans Bella sov sött i mellan oss. De somnade såklart om jätte snabbt medans jag låg upp i nästan 2 timmar och kunde inte somna.. Varför har jag såna problem att somna nu för tiden? Jag brukar aldrig ha de problemen, speciellt inte när jag var gravid för då kunde jag sova hela tiden, och jag somnade på två röda sekunder. Aja, får hoppas det blir bättre på den fronten också.
 
Funderingar/tankar kring Bellas 1års dag som faktiskt inte är så lång borta nu! (vart tar tiden vägen?!) och det är så himla roligt, att välja färg tema, inbjudningskort, tårta, vem man ska bjuda, vad man ska köpa för presenter, allt det som hör till kalas. Många är emot att man ska ha det så stort när det gäller en 1årings födelsedag, att färgtema och sånt tassel är onödigt, men jag är inte så tråkig. För jag är en människa som älskar att ha bjudningar, tycker om att piffa upp det här hemma, bjuda på något gott, träffa folk, visa vårt hem (som jag inrett så fint =) och sen är 1års kalas stort! Speciellt för min lilla flicka som förtjänar världens bästa kalas! Att hon har den dagen funnits i våra liv i ett helt år som vi är så tacksamma för, även om det bara är 1 år så känns det ändå som att hon alltid har funnits i våra liv. Det är väldigt svårt att tänka tillbaka till den tiden då det bara var jag och Billy, hur mycket som har förändrats! Att man har blivit vuxen, skaffat familj, det är så himla underbart!
 
Det vi har ringt och kollat är tårtan, för vi ska ha en special gjord tårta, och stället jag ringde till sa att det var inga problem med egna önskningar, och priset var jätte bra också så vi har bestämt att beställa tårtan hos dem. Jag har även kikat runt på internet på lite kalas dekorationer. Och jag har även skrivit önskelista som jag ska lägga i inbjudningskorten. Temat på kalaset är inte så svårt, hon är vår prinsessa så såklart blir det Disney Princess =)
 
Igår var vi även på Öppna Förskolan, då man kunde boka en tid för sitt/sina barn kunde bli fotade, så jag skrev upp mig direkt när jag fick syn på lappen som hängde där, och det var jätte kul! Hon fick sitta på en pall med en mjuk filt medans fotografen gjorde allt i sin makt för att få Bella att skratta och titta mot henne, det var inte världens lättaste då hon var både hungrig och trött, men när vi alla hjälptes åt och försökte hitta nya sätt att roa henne på lyckades vi få 3 jätte fina bilder på henne. Och man fick en lapp med sig hem där det stod deras hemsida som man skulle logga in på och beställa bilderna. Så det gjorde jag direkt när jag kom hem, får hoppas de kommer snabbt!! =)
 
Oj, vad mycket text det blev här, men det är alltid skönt att skriva av sig.
Nu strax blir det sängen, gonatt!
 
(fotona från fotograferingen, kunde inte få bättre bilder från hemsidan så dessa får duga)
Så otroligt söt!!)
 
 

7 år.

Väldigt sent inlägg men bättre sent än aldrig ;) haha!
Idag, den 24e oktober 2013 har jag och Billy varit tillsammans i 7 år!!
Det är en väldigt lång tid, och man kan säga att vi känner varandra in och utan till. Vi har byggt upp en trygghet tillsammans, litar på varandra, skaffat oss ett hem (några gånger då vi flyttat) förlovat oss, gift oss och nu för snart 1 år sen fick vi en underbar dotter. Det har varit en lång väg med mycket gråt, skratt, bråk, härliga stunder, dåliga stunder, saker som har gjort att vi glidit isär men ändå hittat tillbaka till varandra..
 
Vi har verkligen jobbat på vårt förhållande vissa gånger, och ibland har jag känt att detta funkar inte, men någonstans långt in där inne så känner man att det är rätt att det ska vara vi. Visst, det finns inga garantier för något, men vad jag kan säga är att jag älskar honom jätte mycket, han är en fin far till vår dotter, min familj älskar honom och har alltid gjort. Så det är skönt! 
 
Han är en underbar kille med ett otroligt fint hjärta. Och jag är så glad att ha hittat en så fin kille som i alla dessa år varit fantastisk mot mig och även mot min familj. Såna killar som Billy finns det inte många av och jag är glad att jag har hittat honom. Han är inte bara min man, utan en vän också. En person som jag kan dela allt med...
Det finns vissa saker som gör att han gör mig lite galen ibland, men han kan lätt charma mig och göra mig glad.
 
Ville bara skriva av mig lite om vad jag känner för honom och hur mycket han betyder för mig.
 
Och jag har även hittat detta på internet som jag tyckte var riktigt bra skrivit.
 
"Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.

Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!"

Saknar.

Sen jag fick reda på att jag var gravid, så kände jag att ALLT kommer förändras! Vilket är sant.. Och jag kunde bara tänka positivt på allt, och det skulle vara så roligt och mysigt. Men det jag inte tänkte så mycket på var hur mycket saker jag tog för givet då. Typ som att bara sitta och glo en hel dag av att bara vara, att sova bort en hel dag, att kunna gå utanför dörren på 1 minut, göra precis vad jag vill, när jag vill. Att allt jag behövde tänka på var mig själv och vad jag ville. Men nu är allt helt annorlunda, och självklart är det skoj att vara en mamma, och jag är så glad att ha fått den finaste dottern man kan få! Att vi har blivit förälder till en så vacker och fin flicka!
Och som jag skrivit tidigare så finns det inget roligare än att följa hennes utveckling.
 
Men som en person som blivit mamma för första gången kan det vara omtumlande och svårt ibland, för jag vet inte hur allt fungerar och ska göras. Så det blir några telefonsamtal till mamma ibland för att fråga vissa saker, haha! Men så är det ju! Te x "hon verkar ha ont där, kan jag ge henne en Alvedon?" "Hon skriker och öppnar inte ögonen, är det mardrömmar?" "Kan hon sova själv nu?" och så vidare.
 
Fast man kan lätt glömma hur enkelt allt var förut, fast att man då bara klagade på att allt var jobbigt och man inte hann med saker man skulle göra.. Tji, där fick jag! NU hinner jag inte med allt jag vill, nu kan det vara jobbigt att inte veta vad Isabella vill när hon är ledsen ibland, när hon går igenom olika faser som kan orsaka sena nätter, natta om henne flera gånger på en kväll, när man matar henne men hon bara tar bort ansiktet och ger sig inte förrän hon får sin flaska. Sånt är ibland jätte jobbigt.
 
Saker jag saknar mest är nog:

* Att inte göra någonting, bara sitta i sin ensamhet och höra sina egna tankar och andetag.
* Sova hur länge jag vill och att få sova ostört.
* Kunna gå utanför dörren på 1 minut istället för 30min.
* Att det bara är jag och Billy i fokus.
* Att man inte behöver planera sina dagar.
 
Jag tror att många nyblivna mammor känner precis som mig, och det ska man inte skämmas för.
Det är såna här tankar man kan få ibland när man tänker efter på hur man hade det. Det räcker om man ser en gammal bild, eller läser ett gammalt inlägg på bloggen, eller helt enkelt pratar om det förflutna. Då blir det att man jämför på hur man har det idag i jämfört med förut.
 
Sen finns det även saker som jag inte saknar, som att vara ensam hemma hela dagarna när Billy är på jobb, att jag och Billy gjorde nästan samma saker varje helg och gjorde sällan något nytt nu innan jag blev gravid. Det var tråkigt och jag ville ha en förändring. Så när jag pratar med mamma om vad jag ibland läser på internet att folk skriver något i stil med "Jag ska leva livet först innan jag skaffar barn" då säger hon bara att jag och Billy gjorde ändå aldrig något, vi höll inte på att festa så mycket då, vi träffade inte kompisar sådär jätte ofta, vi var rätt ensamma och stannade hemma framför en bra film ofta istället, och att jag gick klart gymnasiet och skaffat mig utbildning, jag hade jobbat, flyttat hemifrån, även gift mig. Så det var perfekt att skaffa barn. Och visst är det så?
Fast ibland undrar jag det där med Leva Livet, hur kan man någonsin hinna leva livet innan man skaffar barn? Man slutar inte leva för att man fått barn, snarare tvärtom. Däremot kanske vissa vill bo utomlands och jobba, vissa vill resa runt om i världen och bara tänka på sig själv och ha kul. Men det är inte någon som jag drömmer om att få göra. Jag vill inte flytta utomlands, inte vad jag känner nu i alla fall. Och jag har haft jätte kul med vänner innan, festat och gjort riktigt galna saker precis som man gjorde när man var ungdom.
Nu är saker och ting lite annorlunda men man kan ändå ha kul och göra saker. Om jag och Billy vill resa utomlands 1 vecka senare så kan vi det, för min dotter har en underbar mormor. Så allt går med bara lite planering, men man måste först veta vad man vill med sitt liv. Annars händer inget..
Precis som uttrycket "Lev ditt liv, innan livet lever ditt"
 
 
 

Lätt.

Det kan inte alltid vara lätt... Att vara mamma är inte lätt, det kan vara omtumlande och ibland känner man för att dra av sig håret. Stunder då allt är meningslöst, jobbigt och man vill bara gräva ner sig i jorden..
Såna stunder är inget kul alls. Men så fort min lilla skrutt ler mot mig eller skrattar så blir man alltid glad. Även om man har haft en jobbig dag, om man har sovit dåligt kanske, eller allt känns så tomt så räcker det oftast med att Bella bara ler mot mig, och just då är allt annat glömt! Det är däremot en underbar känsla.
 
De säger att för att uppskatta de bra stunderna, måste vi få ha de mindre bra stunder ibland. Själv kan jag tycka att det är inte bara ibland, utan väldigt ofta. Och när de bra stunderna kommer så vill man nästan ha den dagen på upprepning. Jag är en sådan person som måste se fram emot saker annars blir jag lätt deppig, som te x nu så längtar jag hela tiden till nya saker för nu har jag Bella. Hon som gör nya saker för varje månad som går, att följa hennes utveckling är något jag ser fram emot hela tiden. För det är något som aldrig kan bli tråkigt.
Det enda som i så fall kan bli tråkigt är när de börjar bli för smarta, som te x hittar alla saker som de inte ska hitta, tar tag i grejer som kan tappas i golvet och gå i sönder, eller något som de kunde rätt tidigt, göra lite ljud från sig och veta att mamma kommer direkt och tar upp en.
 
Jag vet inte, men jag tror att alla mammor har tanken "är jag en bra mamma?" men vad är en bra mamma?
Min mamma är enligt mig världens bästa, även om hon och jag har varit ovänner flera gånger, hon har varit dum någon gång, sagt nej tusentals gånger, även dragit några vita lögner, men jag älskar henne till månen och tillbaka för när jag verkligen behöver henne så finns hon där. Hon lyssnar, hon tröstar, hon förstår. Och hon älskar mig verkligen, det är en sak man vet. Speciellt när hon ställer upp för mig när jag behöver det, när hon kramar mig sådär hårt när man ses och även ger mig pussar på kinden, vi kan fortfarande ligga i soffan eller i sängen och bara mysa, ja hur mycket som helst. Och vi har alltid kul ihop.
Så en bra mamma för mig, är en som är rättvis, bryr sig, pussar och kramar (blir man någonsin för gammal för att få en puss från sin mamma?" och att hon alltid finns där. Och självklart vill jag vara den för Bella, jag älskar henne mer än allt annat här på jorden, jag blir så stolt när jag tänker på hur mycket hon kan, och lär sig, och samtidigt blir jag stolt över mig själv när jag vet att det är jag som fött henne, att jag har klarat en sådan grej trodde jag aldrig. Då jag oftast är rädd för allt, haha!
 
Jag är ny på detta, på mamma livet, att inte bara tänka på mig själv längre, att jag inte kan göra allt jag ibland önskar kunna få göra, utan nu har jag ett barn som jag har fullt ansvar för. Och som 9månader som en nybliven mamma så känner jag att jag har varit och är en bra mamma, och kommer fortsätta ge mitt underverk all kärlek jag bara kan. För hon är så otroligt underbar när hon själv vill, och för det mesta av tiden är hon det. Och att hon sover hela nätterna är ju hur skönt som helst för en person som älskar att sova!
 
Ja, jag ville bara skriva av mig detta för nu i tre dagar så har Bella varit lite trotsig mot mig och lyssnar inte när jag säger ajabaja, haha.. det låter inte så jobbigt nu när jag skriver det, men i verkligheten är det värre tro mig!
Kan småbarn komma i trotts åldern vid 9-10mån? Om inte, så är Bella kanske den första? Haha!
Dessa tre dagar har varit påfrestande för mig, och som människa med känslor så får man lov att känna sig utmattad, och behöva en stund för sig själv för att bli människa igen. Att ha ensam tid nu när man är mamma är guld värt! Det är knäpp tyst, man kan äntligen höra sina egna tankar igen, och man kan bara sitta och ta det lugnt och andas långa andetag. Tyvärr så får jag inte mycket egen tid som jag ibland känner att jag hade behövt. Ibland som te x idag så tog Billy med sig Bella ut och gungade lite så jag fick vara själv, men det är inte alltid han kan göra det. Och oftast så går tiden SÅ snabbt så när de kommer tillbaka så tänker man "redan hemma?" För visst, går tiden super duper snabbt när man har kvalitets tid själv?
 
M i n  b u s u n g e.
 

Fredagen den 13e.

Gokväll, idag har och är det den fredagen den 13e, hoppas alla har varit rädda om sig idag. :)
Själv har jag och Bella bara varit inomhus och hängt så det har inte hänt så mycket.
Min kära mamma stannade här över natten från igår till idag så vi hade mycket mys här hemma. Och hela huset är helt upp och ner här, speciellt då när jag och mamma skulle möblera om här lite, det blev katastrof så vi ändrade tillbaka det som det var. Haha! Men kul hade vi i alla fall. Men även om möbleringen inte blev som vi hade tänkt oss så har jag funderat fram och tillbaka på hur jag egentligen vill ha det, och som Billy brukar säga "Du ändrar dig snart igen" och han säger det med en lite arg ton, då han är så trött på mina idéer och hit och dit, men visst jag kan förstå honom, det är inte lätt att bo med en person som jämt och ständigt vill förnya sig, men som samtidigt försöker göra ett fint och hemtrevligt hem till oss. Och efter långt om länge brukar han förstå och när saker och ting är klara så brukar han oftast hålla med om att det var rätt fint ändå. Så varför skulle jag ha fel denna gången?
 
Som det ser ut nu, så har vi ingen tv bänk, den såldes idag då jag inte tyckte den passade in längre. För jag har nu bestämt mig för ett nytt färgtema i vardagsrummet. Så hälften av mina ek möbler finns att köpa på Blocket numera. Det jag behöll av Ek möblerna är vitrinskåpen och matbord med de 6 tillhörande stolarna. För Billy tycker om Ek, så jag sa att vi kunde ha det i köket. Så gör jag vid själva soffhörnan om man säger.. Och det gick han med på, men jag kan säga såhär, han har inte sagt många ord ikväll, jag tror han sitter och tänker "herregud, ska jag dra härifrån? eller ska jag sparka ut henne?" men han gör inte det såklart.. Inte än.
 
Jag har en bra ursäkt till varför jag är så rastlös här hemma. Jag är MAMMALEDIG, vad ska jag möjligtvis göra en hel dag? en hel vecka? en hel månad? Under tiden jag tar hand om Isabella har jag händerna fulla och har inte så mycket tid just då, men när hon leker fint på golvet med sina leksaker, eller när hon sover. Så sätts mitt huvudkontor igång, jag tittar runt lite på internet och ops, där var något om heminredning, eller när man går ut på Facebook, ops där kom en reklam från Jotex om ett par snygga gardiner.. Ja, då är det väldigt lätt att man klickar sig in där och börjar drömma sig bort. Och som många andra vet, när man väl börjat ändra en sak, så blir det oftast att man ändrar allt det andra också.
 
Så ser läget ut just nu, och jag försöker få lite inspiration samtidigt som jag tittar efter lite möbler. Vi har väl bestämt oss till 99.99% att det blir en tv bänk från IKEA med namnet Bestå. Och jag vill helst ha det i högglans vit. Och ett matchande soffbord. Fast soffbord hade IKEA inga som fall mig i smaken. Ouh!
För att göra denna text kortare, så har ni lite bilder på min Önskelista?
 
 

L O V E

En väldigt vettig artikel om just kärlek.
Något att fundera över.
Vad är kärlek?
Hur vill du bli älskad?
 
 
(Fick göra om min vattenstämpel på vår bild.)
 

Senaste.

Igår passade som sagt min bror och hans fru, Isabella till idag. Så efter Amna hade hämtat Bella och Billy hade kommit hem från jobb började vi göra vid oss och begav oss till Top Spin. Vi spelade lite Black Jack, Biljard och hade det trevligt. Dock så hade jag inte saknat det så mycket som jag trodde. För jag trodde innan att jag saknade den där "friheten" att gå ut och göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Men nej, den där livsstilen har passerat. Det var kul förr, men nu har man verkligen växt ifrån det där. Och förstår mig inte på folk som festar varje helg och strular runder, kan det verkligen vara kul i längden? (visserligen har jag aldrig förstått mig på det folket) Jag menar, jag är SÅ glad att jag har min egna familj, min trygghet, och min dotter är verkligen det bästa som hänt mig. Det känns som om det är NU livet börjar. Jag vaknar upp varje morgon med en man som jag älskar, och vi har skapat en underbar dotter som vi ser utvecklas dag för dag. Tänk så mycket vi har att se fram emot när hon blir större, längtar som bara den! Att skapa en massa minnen! Jag vet att många lever livet nu när de är unga, innan de binder sig med fru och barn, och det är såklart rätt. Det kan ta sin tid att hitta den rätta, och sen hela den grejen. Men jag förstår mig verkligen inte på folk som tänker "äsh, jag skaffar barn när jag är 30" precis som om man kan göra ett barn på beställning vilket inte kan göras. Men ja, hoppas jag har förklarat så ni förstår mig. Självklart menar jag inget illa mot dem som har en helt annan livsstil än mig, men det är inget folk jag förstår mig på och heller inget folk jag umgås så mycket med. För vi har absolut ingenting gemensamt känns det som.
Det är iallafall hur jag känner.
 
Natten hade iallafall gått jätte bra hos hennes Gudföräldrar, de hade haft det jätte mysigt, kollat på Let's Dance och sådär. :) .. Och vid halv 2 idag skulle vi hämta henne, men det blev att vi stannade där ett tag och snackade. Sen drog vi vidare ner till hamnen och myste i solen, så underbart väder. Hoppas du är här för att stanna!!
Efter vi hade myst i solen ett tag så gick vi en rätt så bra bit och stack och åt middag sen.
 
På vägen hem åkte vi inom affären och köpte hem lite saker, och nu sitter vi i soffan, förutom Bella för hon ligger i sin babysitter. Nu blir det bara mys hela kvällen :)
 
Bilder från dagen.
 
 
 

Hello Kitty? - Nejtack!

Jag har absolut inget emot dem som köper Hello Kitty till sina döttrar, som te x min storasysters döttrar är tokiga i Hello Kitty. Jag själv kommer inte köpa något med Hello Kitty till min Isabella. För det första så är det SÅ vanligt, alla bebisar och småbarn har det. Och det finns ju även kattlådor, katthus, kattskålar till katter av Hello Kitty märket. Och det kan ju passa rätt bra. Men att det finns som både till katt artiklar och till barn är lite weird för mig. :p
 
Och vart man än kollar på internet så finns det nästan bara Hello Kitty att välja på. Precis som om det inte finns något annat, vilket det borde göra. Och det värsta av allt är att bara för att det är Hello Kitty så ska det kosta lite mer, så löjligt, men jag vet. Det är tyvärr så med alla populära märken.
 
Jag kan inte bestämma vad Isabella ska tycka om när hon blir större, men nu när jag själv kan bestämma så blir det inget Hello Kitty! Så jag får hoppas att hon väljer något annat istället, som te x Disney Prinsessor som jag själv tyckte mycket om som barn. :)
 
RSS 2.0