Det kan inte alltid vara lätt... Att vara mamma är inte lätt, det kan vara omtumlande och ibland känner man för att dra av sig håret. Stunder då allt är meningslöst, jobbigt och man vill bara gräva ner sig i jorden..

Såna stunder är inget kul alls. Men så fort min lilla skrutt ler mot mig eller skrattar så blir man alltid glad. Även om man har haft en jobbig dag, om man har sovit dåligt kanske, eller allt känns så tomt så räcker det oftast med att Bella bara ler mot mig, och just då är allt annat glömt! Det är däremot en underbar känsla.

 

De säger att för att uppskatta de bra stunderna, måste vi få ha de mindre bra stunder ibland. Själv kan jag tycka att det är inte bara ibland, utan väldigt ofta. Och när de bra stunderna kommer så vill man nästan ha den dagen på upprepning. Jag är en sådan person som måste se fram emot saker annars blir jag lätt deppig, som te x nu så längtar jag hela tiden till nya saker för nu har jag Bella. Hon som gör nya saker för varje månad som går, att följa hennes utveckling är något jag ser fram emot hela tiden. För det är något som aldrig kan bli tråkigt.

Det enda som i så fall kan bli tråkigt är när de börjar bli för smarta, som te x hittar alla saker som de inte ska hitta, tar tag i grejer som kan tappas i golvet och gå i sönder, eller något som de kunde rätt tidigt, göra lite ljud från sig och veta att mamma kommer direkt och tar upp en.

 

Jag vet inte, men jag tror att alla mammor har tanken "är jag en bra mamma?" men vad är en bra mamma?

Min mamma är enligt mig världens bästa, även om hon och jag har varit ovänner flera gånger, hon har varit dum någon gång, sagt nej tusentals gånger, även dragit några vita lögner, men jag älskar henne till månen och tillbaka för när jag verkligen behöver henne så finns hon där. Hon lyssnar, hon tröstar, hon förstår. Och hon älskar mig verkligen, det är en sak man vet. Speciellt när hon ställer upp för mig när jag behöver det, när hon kramar mig sådär hårt när man ses och även ger mig pussar på kinden, vi kan fortfarande ligga i soffan eller i sängen och bara mysa, ja hur mycket som helst. Och vi har alltid kul ihop.

Så en bra mamma för mig, är en som är rättvis, bryr sig, pussar och kramar (blir man någonsin för gammal för att få en puss från sin mamma?" och att hon alltid finns där. Och självklart vill jag vara den för Bella, jag älskar henne mer än allt annat här på jorden, jag blir så stolt när jag tänker på hur mycket hon kan, och lär sig, och samtidigt blir jag stolt över mig själv när jag vet att det är jag som fött henne, att jag har klarat en sådan grej trodde jag aldrig. Då jag oftast är rädd för allt, haha!

 

Jag är ny på detta, på mamma livet, att inte bara tänka på mig själv längre, att jag inte kan göra allt jag ibland önskar kunna få göra, utan nu har jag ett barn som jag har fullt ansvar för. Och som 9månader som en nybliven mamma så känner jag att jag har varit och är en bra mamma, och kommer fortsätta ge mitt underverk all kärlek jag bara kan. För hon är så otroligt underbar när hon själv vill, och för det mesta av tiden är hon det. Och att hon sover hela nätterna är ju hur skönt som helst för en person som älskar att sova!

 

Ja, jag ville bara skriva av mig detta för nu i tre dagar så har Bella varit lite trotsig mot mig och lyssnar inte när jag säger ajabaja, haha.. det låter inte så jobbigt nu när jag skriver det, men i verkligheten är det värre tro mig!

Kan småbarn komma i trotts åldern vid 9-10mån? Om inte, så är Bella kanske den första? Haha!

Dessa tre dagar har varit påfrestande för mig, och som människa med känslor så får man lov att känna sig utmattad, och behöva en stund för sig själv för att bli människa igen. Att ha ensam tid nu när man är mamma är guld värt! Det är knäpp tyst, man kan äntligen höra sina egna tankar igen, och man kan bara sitta och ta det lugnt och andas långa andetag. Tyvärr så får jag inte mycket egen tid som jag ibland känner att jag hade behövt. Ibland som te x idag så tog Billy med sig Bella ut och gungade lite så jag fick vara själv, men det är inte alltid han kan göra det. Och oftast så går tiden SÅ snabbt så när de kommer tillbaka så tänker man "redan hemma?" För visst, går tiden super duper snabbt när man har kvalitets tid själv?