Helgen.

Har tyvärr inte blivit så mycket uppdaterande för jag har nämligen en dunder förkyld liten tös här hemma.. Japp, Isabella har blivit sjuk för första gången! Och jag tycker så synd om henne, det är bättre nu men i torsdags och i fredags var värst för då hade hon feber.. Så just nu är hon bara väldigt rinnig i näsan och lite hostig. Men humöret är oftast uppåt och ska krypa runder och ställa sig upp mot saker precis heeeeela tiden!
 
Det är så jobbigt att alltid ha ögonen på henne nu för annars kanske det sker en olycka, visst olyckor får hända, och man kan inte alltid skydda dem från att ramla.. Men jag hatar när hon gör sig illa =( .. Så nu får man hela tiden hålla koll på vart hon ställer sig upp mot, vart hon kryper någonstans. Och jag som trodde att jag inte hade någon ensam tid innan, NU har jag verkligen inte det... Pappan i huset är hemma nu så då får han ta hand om Bella medans jag kan göra lite annat, så som uppdatera bloggen, pyssla lite och bara vara.. Fast oftast kommer Billy med sina ursäkter att han har jobbat hela dagen och vill kunna komma hem och ta det lugnt.. Men då börjar jag med att jag har tagit hand om henne hela dagen vilket kan vara påfrestande när hon har sina jobbiga perioder. Det finns de dagar då jag bara vill ge mig ut ensam och gå en lång promenad för att komma iväg från all gnäll, skrik och klängighet, de stunder då INGENTING duger! Man får ju hjälpas åt vilket vi gör också.. Billy är väldigt snäll och låter mig ofta sova ut på morgonen när han är ledig eller när han börjar jobba senare på dagen.
 
Fast det är svårt, det är inget jag förnekar.. Och speciellt när hon har en så stark vilja och ger sig inte förrän hon får som hon vill. Hon blir mer och mer högljudd för varje dag som går känns det som. Hon var så kelig och mysig när hon var som mest sjuk, åh det var så mysigt. För det påmindes om när hon var mindre, när att ligga i våra famnar var det bästa hon visste. Och nu är hon inte så kelig längre, utan gnällig. Och det är som om hon tar igen de två dagar när hon hade feber nu när hon mår bättre, haha jag vet inte..
Och det som inte gör saken bättre är att det ska ta 1½ timme för henne att somna på kvällarna.... SUCK!
 
Att vara mamma är verkligen det svåraste, tuffaste, underbaraste jag någonsin varit med om.
 
B U S U N G E !
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0