Lovat länge att skriva min förlossningsberättelse, så här kommer den.

Och jag ska försöka få med allt jag minns. VARNING för lååång text! :D

 

Det hela började med en fredags kväll, jag och älskling satt och kollade på lite filmer och hade en mysig kväll, älskling hade precis köpt nya högtalare och bas så effekterna från filmen var rätt rejäla så man hoppade till lite ibland. Bella sparkade väldigt mycket just då så jag bara klappade magen och fortsatte mysa. Kvällen var väldigt avslappnad och skön, vi hade det jätte mysigt och när vi hade kollat klart på filmen så gick vi in och la oss. Klockan var ungefär halv 2 på natten då... Och jag hann knappt lägga mig skönt i sängen förräns jag märker att det rinner som fan där nere, jag bara "ok, vad är detta?" och bad älskling hämta lite papper.. Trodde först jag hade fått en rejäl flytning bara, men märkte sen att hela pappret blev genom blött och det slutade inte rinna.. Jag ställde mig upp för snart var hela sängen blöt. Jag hinner inte gå till toa utan att det bara forsar ut vatten från mig, älskling frågade mig om jag stod och kissade, jag bara "nä, jag lovar" och vi skrattade och tyckte detta var hel skumt. Lyckades gå in på toaletten och det fortsatte komma en massa vatten, och insåg då att mitt vatten hade gått! Lite orolig var jag eftersom jag bara var i vecka 33+6

 

Jag fick lite smått panik och försökte ringa min mamma, men ingen svarade där hemma. Så då fick jag bara ännu mer panik.. Efter flera uppringningar och inget svar, fick jag ringa in till förlossningen och berätta vad som hade hänt. De säger då att jag ska åka in direkt! Så jag berättade det för Billy som fortsatte försöka ringa min mamma.. Efter ett långt tag lyckades vi få tag på henne, det visade sig då att hemtelefonen inte låg i sovrummet så dem hade inte hört den.. Jag berättar då för mamma att vattnet har gått och att jag ska åka in. Jag tror min mamma vaknade väldigt snabbt efter jag hade sagt det. Haha! Hon bara "ok, kommer ni och hämtar mig?" För jag ville ha med mamma och Billy när jag skulle föda. Efter några minuter, när vi hade packat ihop lite saker var vi på väg och hämta mamma för att sen åka in till förlossningen.

 

När vi väl satt i bilen så fick jag lite värkar och det fortsatte rinna ut vatten, kommer ihåg att vi hade det väldigt roligt i bilen och försökte slappna av. Det var snö oväder så Billy körde försiktigt, men samtidigt var han rädd för att jag skulle föda i bilen, haha! Men såna värkar hade jag inte så det skulle inte hända än.

 

När vi kom fram till sjukhuset så hoppar jag och mamma ut, och då JÄKLAR forsar det bara ut vatten, jag lovar! Hela jag var genom blöt, hela vägen ner till skorna! Vi gick sakta men säkert in till receptionen, men vi hann inte säga mer än att vattnet hade gått innan vi blev skickade till förlossningen! När vi kom upp till förlossningen träffade vi en barnmorska/läkare som tog mitt blodtryck, tempen och sen kopplade på en CTG. Allt såg bra ut, men värkarna avtog. Personalen sa sen att jag fick stanna där tills jag skulle föda, och de sa att det skulle ske inom några dagar, annars fick de sätta igång mig eftersom det inte var bra att gå utan fostervatten så länge.

Och sen också för att jag bara var i vecka 33+6.så ville de helst att jag skulle gå tills jag hade gått 35 fulla veckor. Det sög att få veta att man nu fick spendera sin sista tid som gravid på sjukhuset, och att det kunde ta några dagar innan värkarna kommer igång. Och om de skulle komma igång nu så skulle jag få medicin som bromsade värkarna, men inga värk tabletter i världen kan bromsa de äkta värkarna. Men jag hade inga värkar så behövdes ingen medicin. Eftersom jag var där på gränsen till att Bellas lungor var färdigutvecklade, så gav de endå mig en Bricanyl. Nu när vi visste att jag skulle få ligga kvar på BB tills jag födde så fick Billy köra hem igen och packa ner en massa kläder och sånt till mig. Mamma stannade kvar hos mig och skulle stanna hos mig tills jag födde, är så otroligt tacksam att hon fanns där för mig. Utan henne hade jag nog aldrig klarat detta. Billy var självklart också till stor hjälp! Men eftersom detta var nytt för honom också, så var det lättare ibland att prata med mamma om vissa saker.. Ja, ni förstår Mamma & Dotter relationen. =)

 

Dagen efter gjordes ett Ultraljud och det visade sig att Bellas huvud hade inte kasat ner tillräckligt, så för att undvika att navelsträngen skulle strypa henne så fick jag bli sängliggandes. Jätte kul tänkte jag, eller inte! Så det var riktigt drygt, fick bara gå upp från sängen om jag skulle gå på toaletten. Så min mamma var min egna personliga assistent och gjorde allt! Så där låg jag sängliggandes, mamma brevid mig, från morgon till kväll. På måndag så fick jag träffa en läkare som skulle undersöka magen för att se om hennes huvud hade åkt ner lite längre, och det hade de så nu var jag inte längre sängliggandes, jippi! Och om bebisen ville komma nu så fick den komma sa hon. Så om mina värkar skulle starta så skulle dem inte bromsa den. Vilket var rätt skönt att höra. Vi gjorde inte så mycket om dagarna, försökte roa oss med korsords tidningar, tv, och en massa snack. Samtidigt som olika barnmorskor kom och gick, för de gjorde lite kontroller. CTG varje dag flera gånger för att hålla koll så att Bella mådde bra. Vilket hon gjorde, allt var perfekt.

 

Onsdag, fick jag rejäla värkar och trodde att jag skulle snart föda. Värkarna var rätt så täta, så en barnmorska fick undersöka mig och fick då veta att jag var 2cm öppen. Blev inskickad till förlossningen.. Då avtog allt, värkarna försvann nästan helt, och jag hade inte öppnats något mer. Fick då en insomningstablett och morfin så jag kunde sova och vara utvilad. Så tråkigt nog fick vi packa ihop våra saker och gå tillbaka till vårt gamla rum. Lyckades somna, men vaknade sen från och till hela natten med värkar. Men efter några timmar lyckads jag sova ett bra tag utan att vakna. Så det var skönt!

 

Hade starka sammandragningar hela torsdagen, men inga täta! Utan bara väldigt jobbiga som kom och gick.Men sen vid halv 12 på kvällen, så var en barnmorska på väg att ge mig ytterligare en sömnpilla och morfin, samt en tablett som skulle få värkarna att avta. Jag låg där och tjatade om att jag hade jätte ont, men kändes som om hon inte ville göra något åt saken och ville inte undersöka mig pga infektionsrisken. Men när hon väl var kvar i rummet och fick se när jag fick mina värkar så ändrade hon sig och sa att hon skulle hämta handskar för att sen undersöka mig. Och efter en stund kom hon och undersökte mig och hon bara log efteråt och vi bara "vad, vad?" Så då sa hon "Du är öppen 7cm så du ska in till förlossningen" "Du ska bli mamma" Jag bara "VA?!" skojar ni typ, tänkte jag.

Så vi åkte in till förlossningen, träffade två nya barnmorskor som hade hand om mig. Och gav oss dricka och smörgåsar, och frågade om jag ville ha en pilatesboll som jag kunde sitta och hoppa lite på, haha! Och det ville jag, och det var faktiskt jätte skönt att sitta på den. Jag fick prova på Lustgasen, men vågade först inte så Billy fick prova först, haha, sen vågade jag. De sa att vi skulle kalla på dem om jag började få kryst värkar..

Och vid 4 på natten kände jag att jag inte kunde hålla emot, utan ville krysta.

 

Så barnmorskorna kom in och förberedde allt, och sen var det dags! Och jäklar var det spände där nere så jag började ta mer och mer lustgas och kände mig rätt så hyper, vid krystarna drog jag både i Billy och mammas tröjor, och typ skrek åt personalen att dem skulle hjälpa mig få ut henne.. Men det var ju vad dem redan gjorde, haha.. Så det var rätt kul, men jag var som sagt helt hyper, och låg och vred mig så mycket i sängen att jag nästan klättrade upp på skåpet bakom mig! De sa åt mig att ligga tungt ner på stjärten, medans de drog upp mina ben mot magen, men när jag fick mina krystvärkar så var det svårt att sammarbeta. Men jag gjorde mitt bästa och efter ett tag, sa dem att de kunde se hennes huvud, och de sa att hon var mörkhårig. Jag bara " aah, hjälp. Är där ett huvud där nere" Jag fick sån panik och trodde att hela jag skulle spricka. Jag var på väg att ge upp flera gånger och trodde jag skulle dö! Haha, jag var lite dramatisk. Men de sa åt mig att lugna ner mig lite och försöka sammarbeta bättre. Mamma sa hela tiden att jag klarade detta, att jag var duktig och peppade mig genom hela förlossningen. Det kändes som en evighet och nu var jag trött på det hela och ville bara ha ut henne så jag krystade en sista gång. Och klockan 05.30 var hon ute och kom upp till mitt bröst direkt. Ni kan ju förstå min blick när jag fick se henne, äntligen var min efterlängtade flicka hos mig, jag fick känna på henne, känna hennes doft, hennes andetag, och hon hade sina ögon öppna och tittade upp mot mig. Men efter några minuter tog läkarna henne för att tvätta henne och kontrollera så att allt var bra med henne..

Hon behövde ca 5minuters hjälp med andningen för den var lite oregelbunden. Annars var allt bra. Hon vägde 2190gr och var 45cm lång. Sen tog de henne till Neonatalavdelningen där de gav henne Sond.

 

Nu var det över, trodde jag. Nu skulle moderkakan ut också, och den ville inte först och de trodde att jag skulle bli tvungen att operera ut den, så en Kirurg läkare fick komma, men innan han tog beslutet så ville han först prova trycka lite på magen för att se om den ville släppa då.. Och det gjorde den, sån tur! Och jag fick då krysta för att få ut den, och då var jag så öm där nere så det gjorde rätt ont. Men skönt som fasiken var det när den kom ut. Och sen fick jag undersökas och se om jag hade spruckit något, och det hade jag inte! :D .. De sa att det var väldigt ovanligt att en förstföderska inte spricker, så det var rätt kul. Och samtidigt skönt att inte behöva sys!

 

Så en vecka jag var inlagd på BB innan lilla Isabella kom till världen.

Hon fick tillbringa sin första vecka på Neonatalavdelningen, med hjälp av sond.

Hon fick ha en värmebädd dem första dygnen, men hon började sen ligga hos oss i sängen utan värmebädd, och hennes temperatur var så bra så värmebädden behövdes inte.

Och allt gick hur bra som helst. Försökte amma henne så ofta hon var vaken, men hon orkade en liten stund sen somnade hon.. Men hon var jätte duktig och stark!

 

Hon behövde ingen speciell hjälp, utan anledningen till att hon hamnade inne på Neonatal var just för att hon inte hade hållt sig inne i magen i 35 fulla veckor, och sen då sonden!

 

En vecka efter hennes födsel fick vi lov att åka hem, dock fick vi hemsjukvård. Det menas med att en person från Neonatals personal kom hem till oss varannan dag och kontrollerade så att Isabella växte och mådde bra.

Och det gick jätte bra! ..  Jag kämpade hårt med amningen så hon fick sondmatas mindre och mindre och efter att ha sondmatats i 3 veckor så slapp hon den helt och hållet. Och det var så skönt för både henne och oss.

 

Ja, det blev en lång historia, och jag tror jag har fått med allt.

 

Lite bilder under tiden på BB/Neonatalavd. Bilden med den gigantiska presenten, var från Billy. Han hade handlat lite saker till Bella, fast där var hon inte född än.