Jag ska ta min efterlängtade student nu i sommar, och jag har väntat och väntat, och nu är det äntligen min tur. Anledningen till att jag är snart 21år och inte gått ut är för att jag har haft lite problem som hindrat mig gå till skolan och få betyg, och sen då att jag har fått gå om pga det. Gick även om en klass när jag var yngre. Och sen gick jag om igen nu på gymnasiet. Även om jag har en stark vilja och är duktig, så klarar jag ibland inte av att hantera mina tankar och göra vad som är bäst för mig, utan jag väljer den enkla vägen som då är att man struntar i allt. Och nu efter studenten ska jag börja plugga på komvux för att få bra betyg. Och jag lovar mig själv nu att jag verkligen ska satsa 110% på det och få jätte bra betyg. Sen efter det får vi se vad som händer. Jag kanske inte ska skämmas när jag säger det eftersom jag inte är den enda som har den "sjukdomen" om man kan kalla det för de. Men jag har lidit av panikångest när jag var yngre, och den kom tillbaka svagt för lite mer än ett år sedan. Och för att den inte ska bli lika stark som förr så har jag börjat gå på medicin, och när man går på den medicinen så får man inte dricka alkohol, så därför har jag inte festat alls på 1 år. Vilket är jätte lång tid och det är så himla tråkigt samtidigt. För man är sjukt sugen på att ta en drink med vännerna och göra en massa roliga saker. Så jag har levt ett lite mindre lyckligt liv på ett år, men det är för mitt eget bästa. Och man kan självklart ha kul utan alkohol. Om ni inte vet vad panikångest är så är det att man kan te x bara gå ute på stan och plötsligt får hjärtklappningar, svettas och blir helt uppskakad och rädd, för vad vet man inte. Så det är jätte hemskt. Och många fler lider utav det, fler än vad vi anar. Men som tur är finns det medicin som dämpar det litegrann. Panikångest är inget som riktigt försvinner, utan det är mer att man hittar ett sätt att lugna ner sig själv och kontrollera attacken/ångesten på ett bra sätt. Och sen då att man kan välja olika mediciner som kan hjälpa just Dig. Sen finns det olika saker man göra åt det, te x går på sån hemma terapi, man te x sätter upp olika mål man ska klara av, och om det inte går gör man ett nytt försök kanske nästa dag. Och en dag så struntar man i hur jobbigt det är och tvingar sig igenom det. För det brukar vara så, när man möter sin rädsla så försvinner den svagt med tiden. Och till sist så är man inte så rädd längre. Det viktigaste av det, är att man inte bara struntar i allt och hänger upp sig så man får börja om från noll. Och samma gäller medicinen, bara läkaren får avgöra om man mår tillräckligt bra att sluta med medicinen.

Nu har jag iaf berättat lite mer om mig. Men som jag skrev innan, jag längtar sjukt mycket efter studenten! Det kommer bli så otroligt skönt och roligt. =)